Är det meningen att jag skall förändra hela mitt liv nu?

Ibland, när problemen hopar sig och det mesta känns skit,
så händer det att något/någon öppnar upp ögonen på en och gör att det känns lite bättre.
Jag tror att den personen för mig var Amanda.
Jag fick vara arg, ledsen och jävlig ett tag och därefter så löste dom flesta knutarna upp sig.

Det ena efter det andra fixade sig och idag känns det som att mitt liv är problemfritt.
Så är det förstås inte, men det känns lite så.
Dom krångligheter som finns kvar tar inte så stor energi av mig
utan jag kan tvärt om ignorera dom och må bra.

Idag fick jag veta att lägenheten är min, bara det är en otrolig lättnad.
På tisdag åker jag till Sthlm och får träffa Sonia.
I helgen skall jag på en fest som kallas "Pumpen" med Amanda.
Pappa skall tydligen gifta sig
och om ett par veckor så kommer förmodligen Sonia hit till lilla Vimmerby.

Ja, ibland är livet allt bra härligt. <3

Vad var det som hände egentligen?

Plötsligt hade jag varit här i nästan två månader och lika snabbt skedde förändringar som gjorde att det kändes som att allt var som nytt igen.

Som att jag nyss kommit hit och inte kände någon.

Tack för mina flickor!

Nej usch. Noll prioritet.

Nej, gud, fan, panik!

Vad fan gör jag nu?