Jag är förvirrad. Förvirrad till tusen - minst..

Varför känns det som att jag lämnar allt i sticket bara för att göra min egen lycka?

Ibland är jag så elak trots att jag inte har någon rätt.

Det är nästan som att det finns något ilsket litet djur inuti mig som bara måste få komma ut,

till varje pris.

Tyvärr så är det oftast dom man älskar man agar och fan vad jag skäms över det.

Kan det inte uppfinnas något litet piller eller något som helt suddar ut den temperamentsfulla delen av mig, det hade varit så himla praktiskt när jag beter mig såhär?!

Den värsta biten är nog dock att ursäkter slutar betyda när dom kommer för ofta. Snälla, tröttna inte.

Dramatik dramatik dramatik. Finns det något annat i den kvinnliga delen av universum?

Jag vill inte längta efter att få lämna det som trots allt varit mitt hem 10 månader.

Älskling älskling jag saknar dig!

<3

Jag hatar att du är så upptagen jämt.

Att du alltid har en fullspäckad kalender där jag i princip måste boka tid för att få rum.

Hur skall jag då få plats senare. Utan att "belasta" dig.

Inte fan vet jag.

Looking from the window above
It's like a story of love
Can you hear me?
Came back only yesterday
Who went further away
Want you near me

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you

Sometimes when I think of her name
When it's only a game
And I need you
Listen to the words that you say
It's getting harder to stay
When I need you

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you

This is gonna take a long time
And I wonder what's mine
Can't take no more

Wonder if you'll understand
It's just the touch of your hand
Behind a closed door

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you

I, du är stark.

Ibland för stark för dig eget bästa!

All kärlek.

You make me happy!

Solsken, skola, vänner, barnaskratt, kärlek, mys, prat.
Denna vecka verkar bli ganska bra! <3

Hemma bäst?

Förr var jag helt hundra på att det viktigaste var att ha ett eget hem, en trygg grund, en plats där ens familj var, en plats där man kan vara sig själv till 100%.
Nu vet jag inte längre då jag inte hittar någon passande definition på just ett "hem".
I nationalencyklopedin defineras hem som:

"Stadigvarande bostad för viss person, familj.
Ofta med tanke på den personliga karaktären hos inredningen etc."

Betyder detta alltså att mina saker gör mitt hem?
I sånna fall håller jag inte med.
Jag som flyttar stup i kvarten (?) känner nog att ett hem för mig är en plats där jag trivs och känner mig trygg, om det sedan är hos en vän, släkting eller någon annan i mitt liv spelar ingen roll.
Som Pumba säger:
Hemma är där man sist satt sig.

Over and out.

Tack vare en stunds chattande med en spansk vän till mig så har jag fått det största "åkaivägochfålitesolpåmig-sug", var alldeles för länge sen nu (2009!!).
Alla nätter vi sprang omkring mellan barer, fester och klubbar på palmas gator.
Det var fantastiskt!

Nu vill jag dit igen!
Sola, bada, äta glass på "plaza major", shoppa på dom små bredgatorna där inte turisterna finns,
dricka öl på "capuchino" och dansa.
Jag vill och jag vill NU!

Fick alldeles nyss ett "jag är super trött och vill inget annat än att bosätta mig i min säng - ryck".
Känns så jävla trist när dom smyger sig på, men så blir det när man har för mycket i huvudet på samma gång. Jag tror jag borde hitta en hobby att slänga ut överflödiga känslor på.
Men vad skulle det vara?

make love.

"En gång i tiden var ett tag sen nu".

Om drygt en vecka åker jag till Sthlm över helgen för att spendera tid med S (trodde jag?).
Så är inte läget, utan ist för att umgås med en av mina bästa kompisar som kommer jag att umgås med två av dom. (Nu kanske du blir förvirrad S men det är såklart T jag pratar om!)
T ringde nämligen härromdagen och sa med liten röst att hon skulle försöka "passa på" när jag ändå var uppe.
Om inte det är ett tecken på en vacker vänskap så vet jag inte vad som är det.
Ringde nämligen för ett tag sedan med tårarna sprutandes av dåligt samvete för att "jag valde att åka till S ist för henne".
Fick mig såklart en liten avhyvling av flickan, men nu, ett par veckor senare, har hon släppt på mitt dåliga samvete.

En gång i tiden var ett tag sen nu, men snart är det vi igen.
En hel drös av folk som jag har umgåtts med och känt en lång tid.
Sonia, Therese, Daniel, Erik, Tvillingarna och jag.
Inte alla på en och samma gång förstås.
Men jag kommer att få umgås med en del av dom människor som tar mig tillbaka till en tid då vi var unga, galna och levde livet på högstadiet!

make love.

Ibland tror jag att jag blandar ihop fraserna: "att vara lycklig" och "att vara nöjd".
Frågar mina vänner hemifrån mig om jag är lycklig så vet jag inte riktigt vad frågan innebär.
Betyder frågan, "är jag nöjd med min tillvaro?" eller om jag faktiskt "är lycklig?".

Om tio år när jag är lyckligt gift, har barn och lever med mannen i mitt liv så kan jag nog säga att jag lycklig i dess rätta benämning.
Fram tills dess så tror jag inte att jag är "lycklig".
Nu menar jag inte att jag är olycklig, inte ett dugg.
Jag är absolut glad över min tillvaro och mina vänner.
Det är jag verkligen.

Men "lycka" tror jag inte att man vet hur det känns förens man har upplevt det.

make love.

Trotts trötthet och smått ointresse av att vara i skolan idag så blev jag just väldigt glad.
Har nu fått "låna" en hemadress dit mina biljetter till Sthlm kommer.
Skall bli otroligt skönt att få spendera inte en, inte två, inte tre, utan FYRA dagar med henne!

I like it! <3

Ibland händer det att jag blir osäker.
Inte på hur jag ser ut eller om jag är en bra människa eller inte.
Nej, denna osäkerheten handlar om den så kallade "magkänslan".
För ett par år sedan "ägde" jag ingen, men med tiden har den tittat fram lite då och då när jag har haft viktiga beslut att fatta eller när frågan "kan jag verkligen lita på den här människan?" har kommit upp.
Oftast har jag ignorerat den, då jag antingen har trott mig veta bättre eller rent av inte förstått att det varit just magkänslan som har försökt hejda mig.
Nu är den där igen och ropar "Caroline, tänk för fan" och nu är det nog faktiskt dags att lyssna.

När jag förut tyckt mig veta bättre så har det oftast gått ganska illa och det känner jag ju såklart inte för.
Så dagens "heja" blir till just dig Lilla magkänslan.
Tack för att du med jämna mellanrum kommer fram och ber mig att tänka till.
Jag trodde inte att du fanns där inne!

Sitter hemma hos Martin (som är på jöbbet) med Ida och Ville.

Vi bestämde oss för en mysig heldag tillsammans med film, promenad, solning (?) och mat.

En riktigt mysig dagsplanering enligt mig.

Mår som bäst med fint sällskap, vilket behövs idag då det är en lite jobbig dag.

Idag är det nämligen tre och ett halvt år (!!) sedan min fantastiska farbror omkom i en motorcykelolycka.

Det är fortfarande jobbigt, men värst blir det vid "årsdagar" och liknande då man "tvingas" ha det i huvudet.

Jag blir ledsen och lite arg på gud och livet, men jag har absolut lärt mig att hantera det bättre.

Under det första året så bojkottade jag alltid den trettonde dagen i månaden (det var då han dog) och stängde in mig i mitt rum med nerdragna gardiner.

Idag är jag som sagt med människor och inte i min bubbla, skönt.

Jag är så himla tacksam för att jag spenderar dagen med någon som jag bryr mig om och som faktiskt låter mig ha mina dippar. Det är vänskap.

make love.